ni som vet hur jag kunde bli när jag hade hemlängtan till Eslöv uppe i Norrköping vet då hur jag är just nu.
Allt brast på träningen idag, det började med att benen var spagetti, sedan gick de inte som jag ville och då kom allt, på mig kommer frustrationen ut genom tårar som aldig tar slut.
Tankarna yr, varför varför? Vad gör jag här? Var flyttade jag? jag saknar alla!
Exakt samma tankar kommer upp nu fast det hela är omvänt.
suck. ska jag aldrig bli nöjd?
så jävla segt måste jag erkänna.

ska nog sova nu, hjärnan behöver paus!