då ska vi se..
Som sagt mitt jobb med barnen var i princip bara att lämna och hämta barnen.
En dag när jag låg och sov mitt på dagen (som blev en vana) ringde M.E och sa att C var sjuk så jag skulle åka upp till dagis och hämta honom. Jag klädde på mig och satte mig i bilen, det var ingen liten bil heller utan en minibuss typ. (kan inte det där med bilar).. iaf, för att ta sig ut från uppfarten var man tvungen att  backa ut på en slutning som gick uppåt och sikten på sidorna var usel. Till råga på allt hade dom järngrindar på båda sidor så det var lite knepigt att ta sig ut.
Jag backade ut och kom emot med ena backspeglen, fick panik å kände att jag kom emot ngt med bakdelen av bilen. Jag klev ur och såg att kofångaren där fram var halvt av, och det var en buckla där bak.
Ringde M.E för jag fick panik men hon förstod inte så mycket av min grova skånska och min norska var inte super bra än. Jag fixade och trixade, körde och hämtade C. Jag var helt skakis.
När M.E kom hem så sa jag att dom fick ta pengar från min lön å betala. Men det gjorde dom inte. Efter detta fick inte jag köra bilen längre, utan GÅ överallt. Och Norge är inget platt land, fy fan vad jobbigt det var och barnen hatade att gå..